linneasjonneby

Om tre dagar befinner jag mig på Kaggeholms Folkhögskola på Ekerö strax utanför Stockholm. Jag ska gå en ettårig danslinje med inriktning på modern dans. Det känns så bra just nu! Jag kommer göra det som jag tycker är en av de allra roligaste sakerna här i livet, att dansa! Om jag inte hade tagit studenten det här året hade jag haft världens skolångest just nu lagom till skolstarten. Men inte nu! Jag ska "plugga" (folkhögskolor är ju inte speciellt kända för hårt plugg) något som jag tycker är roligt och som jag verkligen kommer att ha nytta av. Dansen kommer ju alltid vara ett intresse, det är säkert!

Ända sedan jag var liten har jag sagt att jag ska flytta hemmifrån när jag har tagit studenten. Det senaste året har det märkts ganska tydligt på mitt beteende här hemma att jag snart kommer lämna boet. Mamma och Pappa klagar på att jag inprincip nästan aldrig hemma, om jag inte är på jobbet så umgås jag med vänner eller reser bort någonstans som till kusten eller till kompisar. Jag blir otroligt irriterad på utfrågningar som enligt mig är totalt onödiga. Dessutom har jag min egna bil och infart på gården. Ja, listan kan göras lång! Det är dags för mig att ge mig av helt enkelt, jag känner mig mer än redo.

Stockholm är helt främmande för mig. Jag ska börja en ny skola plus att jag inte känner en själ på skolan. Det är klart att man är nervös, vilken människa skulle inte vara det? I vilket fall som helst så ska det bli kul att flytta till en större stad och träffa nya människor. Ingen känner mig och jag känner ingen, man har inga rykten på nacken, det finns inga fördomar, inget skitsnack och inget skvaller. Hur skönt som helst!  Att läma hela ens liv här i Lindesberg i sticket känns inte lika bra. Hela tiden stöter man på vänner och bekanta som man inte vet hur länge det fröjer innan man träffar dem igen och det känns helt vrickat. Sånna människor som man träffar varje dag annars som kollegor, grannar och vännerna. Även om det är svårt så vet jag att man håller kontakten med sina riktiga vänner. En del av livet är passerat och en ny del av livet väntar med spänning. Jag vill inte blunda och gömma mig för verkligheten och leva i någon slags "det är bäst som det är" bubblan. Jag vill utmana, lära känna mig själv och våga ta risker. Ibland måste man bara våga släppa taget och bara go with the flow...

Just nu vet jag inte alls hur min framtid ser ut. Jag vet bara att jag ska ha roligt och njuta av friheten och ungdomen. Jag kanske inte satsar på dansen utan hamnar i Afrika och räddar chimpanser? Eller kanske uppe i Norrland och jagar älg? JA! livet är fullt av utmaningar och jag ska ta vara på varenda en. På tisdag är det dags för nästa station: Stockholm!