linneasjonneby

Jag har kommit in i en period av tvivel, funderingar om livet och studenten. Ända sedan man började skolan i första klass har man sett fram emot den dagen man tar studenten.  Jag kommer ihåg hur jag alltid har fantiserat och funderat över känslan att ta studenten. Under många år har man sett fram emot och strävat efter den dagen då man skulle få sluta skolan och göra något annat, jobba, resa och göra det man verkligen vill. Snart kommer man att få uppleva den känslan och få kunna leva livet utanför skolan. 

Idag är det ca tre månader kvar till studenten och jag längtar mer än någonsin. Förberedelserna är i full gång, studentfesterna har påbörjats för länge sedan, cypern väntar, klänningarna är köpta, mössorna är köpta, planering av studentveckan börjar sättas igång, vi är mer än redo. Lärarna öser läxor, prov, arbeten, uppgifter och redovisningar över oss. Det har aldrig varit så mycket som det är nu, minst två prov i veckan plus redovisningar och läxor. De känner inget medlidande med oss, gör ingenting åt det. Klassen håller på att bryta ihop, en efgter en. Ingen har orken, ingen har lusten, ingen har viljan. Det känns som vi går i en svart tunnel men någonstans i den där tunneln börjar man se ljuset. Än så länge är det bara en springa men allt eftersom man bearbetar uppgifterna kommer man närmare. Vi är inte vid ljuset än, men snart.

Nu när man har möjligheten att göra vad man vill efter studenten blir framtiden osäker. Vad är det man egentligen vill göra med sitt liv? Ska jag verkligen söka den utbildningen, eller åka till det landet? Valet som jag gör kommer att styra min framtid och mitt liv. Just nu badar man i information och tips om vad man kan göra eftergymnasiet, ta ett gap year, åk som au pair, gå på folkhögskola, plugga vidare direkt, res som volontär eller res och jobba. Sedan finns det hundratals folkhögskolor, utbildningar eller länder att välja mellan. Att det finns mycket att välja mellan gör inte valet lättare, det ger bara beslutångest. Det är inte långt kvar innan ansköningar till universitet och folkhögskolor ska vara inne så snart måste man bestämma sig.

Jag funderar på att söka till folkhögskola efter gymnasiet. Jag ser det som ett roligt alternativ, inte ta plugget på allvar utan att bara göra något som man tycker är roligt i ett helt år. Kanske skulle man gå någon danslinje, äventyrslinje eller musiklinje det får framtiden avgöra. Jag har flera kompisar som har stortrivts på folkhögskolor, och jag tror att man utvecklas mycket som människa. Det är också ett bra alternativ till debuten av flyttten hemifrån. Man bor på internat, har sitt eget rum, man bor inte ensam och dessutom så får man mat.

En kompis som har varit i Enland inspirerade mig att åka som au pair till London ett år, jag skulle vilja lära mig flytande engelska. Hon hade några kontakter i London, en underbar stad som har mycket att erbjuda. Eftersom jag läser Franska så skulle jag läsa språk i La France för att inte glömma bort språket och utvecklas ytterligare. Hittade en kurs som ligger i en ungdomsort vid medelhavet, där man läser franska i några månader. Verkar inte så dumt att få glassa vid Franska riiviäran va. Förra veckan såg jag "semestersvenskar" på tv4, och då blev jag plötsligt intresserad av att åka som reseledare, åka runt och se världen, nya kulturer det är något som lockar mig. Sen vore det roligt att plugga vidare någon gång i livet också, eller det är ju ett alternativ om man inte vill vara arbetslös. Just nu känns det rätt att jobba med hälsa och friskvård, tror det skulle passa mig bra, arbeta med människor och hälsa. ( Okej, lita inte helt fullt ut på mina idéer, de kommer hinna ändra sig 100 gånger om innan studenten)

Inte nog med att man måste planera hösten och framtiden. Samtidigt har man skoluppgifter dygnet runt, aktiviteter utanför skolan, man ska fixa studentklänning och tillbehör, söka sommarjobb och samtidigt kunna njuta av livet. Samtidigt ser jag ser fram emot den sista terminen med klassen, det kommer bli tufft men roligt. Jag vill ha minnen av bilder med skratt och lycka att titta tillbaka på. Vi ska ta oss igenom det sista slitet i skolan tillsammans, vi kommer klara det.

Vi tar en dag i taget, snart är vi där.