linneasjonneby

Dansföreställningen i lördags gick super. Det blev bra, trots brist på sömn, nervositet och med en allmänt negativ inställning. Förberedleserna i veckan har väl inte varit på topp eftersom inspelningen av dansvideon har tagit grymt mycket energi. Vi laddade om i lördags och gav allt vi kunde, så vi ägde stenhårt. Iiih vad kul det var, det finns inget som kan slå känslan av att stå på en scen och dansa. Ni kanske inte jan föresälla er känslan eftersom inte alla tycker att dansa är livet men känslan av att tycka om något väldigt mycket? Ni vet när man bara mår bra och inte inser att det finns några problem i hela världen. Man hörde jublet av Kagge-studenterna i publiken när dansen var slut.



Även Mamma, Simon, Ewa, Danielle och Björn kom och tittade, så efter föreställningen hakade jag på Familjen hem till Ewa i Stockholm där filmtittandet resulterade i att jag däckade i soffan halv tio. Att somna så tidigt en lördagskväll är nästan skamligt men vad gör man. Nästa dag drog vi iväg till shoppinggallerian i Kista för att fixa lite saker och jag hittade ett par nya skinstövlar, yes äntligen. Nu kommer jag klara mig bra resten av vinterhalvåret och inte gå runt med förfrusna tår i mina halvtrasiga converse, även fast de är riktigt snygga så håller de tyvärr inte för minusgrader. Nu är det bara halsduken kvar, sen är jag fullt utrustad för den fruktande kylan.



Så igårkväll kom jag hem till Lindesberg och allt var sig likt som vanligt. Men vad litet det har blivit, eller är det jag som har blivit större? man kan gå hem från centralstationen- vilken lyx! Det tar inte en timme att ta sig in till stan, det finns inget folk på gatorna och idag när jag var på väg till Malin kände jag igen 4 av 5 personer jag mötte. Att vara anonym på stan går helt bort. Att vara hemma känns skönt, men oj vad fort man kommer in i vanorna igen. Just nu känns det som att jag inte har varit borta en dag. Man vet vart alla matvaror står i hemköp, hälsar på tanten som går förbi huset varje dag, kan ta vad man vill i kylen utan att handla det själv, sätta sig vid bordet med färdiglagad mat och bara vara hemma. Jag ser fram emot den här veckan, har nog varje dag inplanerad men då vet man att det bara är som vanligt. Att vara hemma innebär att vända vid dörren. Idag har jag haft en underbar dag och umgåtts med Malin, väldigt nödvändigt!

Over and out!