linneasjonneby

Sluter ögonen, andas och låter andningen gå som en våg genom kroppen. Ligger på golvet som i en klump och känner kroppens avslappnade, tunga med samtidigt kontrollerade kroppsdelar mot det kalla gymnasikgolvet. Låter tankarna vandra till ett minne där jag känner mig som lyckligast, behåller känslan och öppnar försiktigt ögonen. Jag befinner mig i nuet.

 En vacker ton i musiken gör att kroppen plötsligt men sakta börja få liv. Reser mig sakta till en halvt kutande position och försöker gå framåt men mina barfota fötter lyder inte. Jag måste hjälpa benen för att de ska förflytta sig framåt några steg. Tittar åt vänster, upp och åt höger. Knäna viker sig under mig, först det ena och sedan det andra. För att behålla balansen måste jag röra mig. Dansa. Dansa med hela kroppen. Låta rörelserna förlängas. Göra rörelserna levande. Hitta teknik, fokus, energi, kraft, känsla, tid, rum och minne. Dansa i nuet. 

Jag ser hur mina fötter förflytta sig över marken, benen flyga i luften. Jag vet vart jag är men jag vet inte vad jag gör. Jag bara känner vart alla mina kroppsdelar är, kroppskontroll. Går efter känsla och vad jag och min kropp vill göra, där ett samspel mellan kropp och sinne. Den rör sig och skapar linjer, former, ljud och mönster som kallas dans. Det är konst. Jag använder kroppen som ett redskap för att uttrycka mig, förmedla och beröra. Inte bara för att behaga en publik utan också för att hitta mig själv.

Jag dansar, jag är lycklig. Det är livskvalitet.